Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sal. Er tanke drifver kring på Oceanen,
Der edra rangskepp med de stolta segel
Likt furstar, rika höfdingar af vågen,
Och liksom i triumftåg midt på sjön,
Sig yfva framför krämarns lilla skuta,
Som bugar sig och helsar ödmjukt, när
De flyga den förbi med väfda vingar.
Sol. Ja, hade jag så mycket gods på sjön,
Så vore största delen af min tanke
Hos min förhoppning utomlands. Jag skulle
Beständigt utströ gräs, att forska vinden,
Se efter hamn och kaj och redd på kartan;
Och hvarje föremål, som väckte fruktan
För skepp och laddning, väckte ganska säkert
Mitt svårmod ock.
Sal. Min egen andedrägt,
Som kylde af min soppa, skulle blåsa
Frossbrytning på mig, när jag tänkte på
Hvad skada stormens ande gör på sjön.
Ej såge jag ett timglas med sitt sandfall,
Förrän jag tänkte straxt på grund och bankar
Och på min stolta Jason fast i sanden
Med märsen nedom skrofvet sänkt, att kyssa
Sin djupa graf. Och om jag gick i kyrkan
Och såg den helga byggnaden af sten,
Månn’ jag ej tänkte straxt på skär och klippor,
Som, om de rörde blott mitt vackra fartyg,
I svallet skulle strö dess specerier,
Beslöja vågens vrede med mitt siden, –
Ja, med ett ord: ”I dag värd det och det,
I morgon intet!” Skall jag kunna tänka
På detta allt, men icke kunna tänka
Att jag sorgbunden blef, om sådant hände?
Säg intet mer! Antonio, det vet jag,
Är ledsen, ty han grubblar på sin handel.
Ant. Nej, tron mig, nej! Min lycka är att prisa;
Min egendom är icke anförtrodd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
