Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Shyl. Tre månar, ja; – det hade jag glömt bort.
Nå väl, er borgen då! Låt se, – men hör ni,
Jag tror, ni sade att ni aldrig nånsin
Tar ränta eller ger.
Ant. Det gör jag aldrig.
Shyl. Då Jacob gick i vall med Labans får –
Och Jacob var från fader Abraham –
Så visligt hade ju hans mor ställt till –
Den tredje godsherrn; ja, han var den tredje.
Ant. Hvad hör det der till saken? Tog han ränta?
Shyl. Nej, ränta tog han ej; ej hvad ni kallar
Rent af för ränta. Märk hvad Jacob gjorde:
När han och Laban kommit öfverens om
Att alla lam, som blefvo brokiga,
Dem skulle Jacob få till lön; se då,
Vid höstens slut, när fåren sökte gumse,
Och när fortplantningsverket gick deran
Ibland den ulliga föräldrahopen,
Då skalade den sluga herden käppar
Och ställde dem just under sjelfva akten
Midt framför fåren uti deras brunst.
När de nu togo sig och lammade,
Så blefvo lammen brokiga – och Jacobs.
Så gjorde han sig vinst och blef välsignad:
Vinst är välsignelse, när man ej stjäl den.
Ant. Då tjente Jacob för en lyckträff blott,
En sak hvars utgång icke han bestämde,
Ty det var himlen som den styrde så.
Skall detta vara ett försvar för ocker?
Är väl ert guld och silfver får och gumsar?
Shyl. Jag vet ej just; – fortplatningen går bra. –
Men hör, signor.
Ant. Ser du, Bassanio,
Fan sjelf kan tyda skriften till sin fördel.
En elak själ, som vågar åberopa
Det heliga till vittnesbörd åt sig,
Är mycket lik en skurk med vänlig uppsyn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>