Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af någon vördig mun blef kallad helig
Och grundad på ett bibelspråk, som höljde
Orimligheten med ett fagert sken?
Det fins ej någon last så dum, att den
Ej lånar något yttre drag af dygden.
Hur mången feg, hvars hjerta är så trolöst
Som trappsteg utaf sand, bär ej ett skägg
Likt Herkules och likt den stolta Mars
Fastän hans lefver är så hvit som mjölk?
En sådan lånar endast modets utväxt
För att förskräcka. Se på fägringen,
Och du skall se den inköpt efter vigt,
Som – hvilket underverk uti naturen! –
Gör den mest lätt på foten, som bär mest.
Så är det med de gyldne lockarna,
Som, krusiga och ringlande som ormar
Så skälmskt och gycklande i vinden gunga
Kring sminkad kind; man känner dem igen:
De äro oftast arf från annan hjessa,
Den hufvudskål, som har dem, bor i grafven.
Så är ej prålet annat än en guldstrand
Omkring ett vådligt haf; den ljusa slöjan
Ikring en neger-skönhet, med ett ord
Ett sanningssken, af tidens list begagnadt,
För att bedra den visaste. Och derför,
Du granna guld, du hårda Midas-föda,
Vill jag dig ingenting; ej heller dig,
Du bleka slaf åt alla, du som löper
Från man till man; men du, du magra bly,
Som hotar snarare än lofvar något,
Din enfald rör mig mer än fagra ord;
Dig väljer jag – må framgång nu bli spord!
Port. Hur alla andra känslor gå i luft!
De svinna hän: – förtviflans oförnuft,
Skräck, ängslan, harm och grönögd afundsjuka!
O kärlek, sansa dig; ditt vett nu bruka!
För din förtjusnings regn sätt mått och gräns,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
