Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här är några af de värsta ord,
Som nånsin fläckat papper. Ädla fröken,
Då jag för er min kärlek yppade,
Sad jag er straxt, att all min rikedom
I mina ådror rann – att jag var ädling.
Jag sade sanning då; nu skall ni finna,
Att, fast jag gaf mig ut för ingenting,
Jag skröt för mycket dock. Då jag er sade
"Jag äger intet," borde jag ha sagt
"Jag äger mindre, jag, än ingenting;"
Ty, rent ut sagdt, Jag är en vän förbunden
För hvad jag har, och har för min skull gjort
Min vän sin värsta fiende förbunden.
Här är ett bref, min fröken; detta papper
Är likt den vännens kropp; hvartenda ord
Är som ett öppet sår, som gjuter ut
Hans hjerteblod. – Men är det sant, Salerio?
Är allt förloradt? Ingen resa lyckad?
Fån Tripolis, från Mexico, från England,
Från Barbariet, Indien, Lissabon?
Och intet enda skepp som undgått stöten
Mot skarpa skeppsbrottsklippor?
Saler. Ej ett enda.
Dessutom tror jag knappt, – om ock han hade
Kontanter att betala Juden med –
Att Juden tog dem. Jag har aldrig sett
En varelse med mensklig skapnad vara
Så lysten på en menniskas förderf.
Han öfverlöper dogen sent och bittid’
Och säger statens frihet vara hotad,
Om han ej får sitt vite. Tjugo köpmän,
Ja dogen sjelf och alla nobili
Af högsta rang ha sökt beveka honom,
Men ingen kan slå bort hans lömska kraf
På rätt och vite efter sedelns ord.
Jess. När jag var hemma, hörde jag han svor
För Chus och Tubal, sina trosförvandter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
