Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med någon ifver, att han utan blygsel
Begärt en sak, som var en helgedom?
Nerissa lär mig just hvad jag bör tro:
Jag svär på att en flicka fått min ring.
Bass. Nej, vid min heder, Portia! Vid min själ!
Ej någon flicka fick den men en doktor,
Som vägrade tretusende dukater,
Men bad om den. Jag nekade dertill,
Och han fick gå helt missbelåten bort,
Just samma man, som hade räddat lifvet
På denna kära vän! Hvad var att göra?
Jag nödgades att skicka honom ringen,
Jag tvangs af blygsel och anständighet;
Min heder lät ej så befläcka sig
Med låg otacksamhet. Förlåt mig, Portia!
Ty, vid de helga stjernorna deruppe,
Ifall ni varit med, ni bedt om ringen
För att den gifva till den värda doktorn!
Port. Låt ej den doktorn komma när mitt hus!
Ty då han en gång fått mitt älsklingssmycke,
Just det ni svor att vårda jemt åt mig,
Så vill jag bli så liberal som ni
Och icke neka honom hvad som helst,
Nej, icke min person, min äkta säng,
Och jag skall nog få rätt på honom, jag.
Ligg aldrig borta; vakta mig som Argus!
Om ni ej gör det, om jag lemnas ensam,
Så, vid min ära – ännu är hon min –
Skall denna doktorn bli min sängkamrat!
Ner. Och skrifvarn min; se derför noga till
Hur jag blir lemnad åt min egen vård.
Graz. Nå väl; men skrifvarn skall min vrede känna:
Om jag får fatt’en, skär jag af hans penna.
Ant. Jag, arme man, är dessa tvisters orsak.
Port. Var lugn, signor; ni är ändå välkommen.
Bass. Förlåt mig, Portia, detta tvungna fel;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
