- Project Runeberg -  Arkitekturens historia i öfversiktlig framställning /
49

(1902) [MARC] Author: August Hahr With: Erik Hahr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den helleniskt grekiska arkitekturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN HELLENISKT GREKISKA ARKITEKTUREN. 49

I hellenernas arkitektur framträda tvenne ursprungliga
huf-vudstilar, den doriska och den joniska, båda af ungefär samma
ålder, till hvilka tämligen sent sluter sig en tredje, den
korintiska, som dock ej visar alltigenom själfständiga former, utan
i regeln närmar sig jonismen.

Hufvuduppgiften blir templet. Länge dröjer det, innan
boningshuset uppenbarar sig i konstnärligare form. Ännu på
Perikles’ tid var Athen till största delen en samling hopgyttrade
hyddor. Men under det grekiska lifvets glansdagar trädde
alltid det allmänna framför det enskilda. At staten och den
af densamma beskyddade religionen, liksom åt vissa
allmännyttiga ändamål ägnas den monumentala byggnadskonsten.
Därför finna vi vid sidan af templen teatrar — äfven de
beskyddades af staten och tjänade religiösa ändamål — rådhus
och andra statsliga samlings- och ämbetslokaler, gymnasier,
palästrer, stadier, till allmänt bruk afsedda hallar (stoer) o. a.

Efter förhållandet mellan templets tvenne hufvuddelar: den
ett fullt omslutet rum bildande cellan och den nästan alltid
öppna kolonnhallen skiljes mellan olika tempelarter.

Den äldsta formen är anttemplet, vid hvilket cellans
framspringande sidomurar — anter — jämte de mellan dem stående
två kolonnerna å ena kortsidan bilda en förhall. Denna hall
kan upprepas å den andra kortsidan, då ett s. k. dubbelt
ant-tempel uppstår. Prostylos kallas templet, om anterna äro
indragna och förhallen i stället äger en rad kolonner,
amfipro-stylos, om denna kolonnrad äfven förefinnes å motsatta
kortsidan, peripteros, om cellan på alla sidor omges af en
kolonnrad, pscndoperipteros, om kolonnerna i form af halfkolonner
sluta sig till cellans murar, dipteros, om det rundt om äger en
dubbel kolonnrad, samt pseudodipteros, om afståndet mellan
cellaväggen och den peripterala kolonnomgången är så stort,
att en inre kolonnrad kan tänkas utelämnad. Vid
peripteros-och dipterosformerna är templet nästan alltid dessutom ett
enkelt eller dubbelt anttempel, en prostylos eller en
amfipro-stylos. De inre främre och bakre hallarna, pronaos och
opisto-domos eller posticum, voro dock i början slutna delar af cellan.

Arkitekturens historia. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 20:49:45 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hahrarki/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free