Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiens renässans och barock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungrenässansen.
327
Fig. 252. Fönster från Pal. Quaratesi i Florens.
Då renässansens förste konstnär dör 1447, är den unga
stilen stadd i den lifligaste utveckling. Nya krafter ha kommit
till, som rätt förstå att begagna de uppslag, som gifvits, ja,
snart har stilen äfven fått sin teoretiker i Léon Battista Alberti,
då dennes verk De re cedificatoriazx 1452 utkom. Men däri låg
noga taget en fara. Stilen hade knappast kommit till världen,
förrän reflexionen begynte. Det fria skapandet kunde hotas
att bindas af regler, fantasien att dödas af öfverklokheten. I
stället för konst kunde träda — vetande. Med tiden skulle nog
detta äfven komma: en formalistisk, kylig receptkonst, »byggd
på noggrant studium af de gamle».
Var renässansen då som riktning en olycka, så som Ruskin
med profetisk helig vrede förkunnar? All efterklangskonst,
som ju lefver ej af sin egen inre styrka, utan af något
utom-varandes, hotar att tomt förklinga. Men renässansen var ej
allt igenom sådan. Man må dock besinna att Italien var
klassisk mark, att antiken låg i blodet hos dess söner, att dess
konst aldrig försvunnit från skådeplatsen för forna triumfer.
Hvad var naturligare än att ur medelhafsländernas förbrunna
klassiska kulturhärd glöden ännu kunde flamma upp?
Det ödesdigra låg i högrenässansens lärda reflexion. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
