Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiens renässans och barock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungrenässansen.
335
Här föreligger emellertid ej något nytt. Alherti hade
iakttagit denna måttförhållandenas estetik i den klassiska
arkitekturens verk, och den förefins naturligtvis i större eller mindre
grad i all arkitektur. Men renässansen tillvaratog dess
grundsatser. Redan i Brunellescos verk hade de på ett lysande sätt
framträdt och följdes sedan af renässansens, icke minst
högrenässansens arkitekter, om alltid med fullt beräknad afsikt, är svårt
att veta. Vi finna emellertid, huru de söka nå det harmoniska
intrycket genom en hufvudfigurs upprepning i verkets
under-afdelningar, genom ett bestämdt förhållande mellan väggöppning
och omgifvande väggyta, mellan dörr- och fönsteröppningar
och deras omramning, mellan våning och gördelgesims, fasad
och liufvudgesims, midtskepp och sidoskepp, sidoskepp och
kapellrader, kupol och bikupoler etc. etc.
I sina arkitektoniska verk har Alberti praktiskt tillämpat
sina tankar, om han ock själf ringa medverkat vid utförandet.
För markgrefven Lodovico Gonzaga af Mantua vardt han
anlitad till tvenne uppgifter: korbyggnaden till S. Annunziata
i Florens och kyrkan S. Andrea i Mantua. Den förra skulle bli
ett slags ärehall för fursten, som tillika var republiken Florens
fältherre. Kupolen hvilar icke på bågar, utan på den runda
omfattningsmuren, i hvilken 8 halfrunda nischer äro anbragta.
Förebilder äro antika rundbyggnader som Pantheon och
»Minerva Medica».
S. Andrea blef kanske knappast påbörjad före hans död.
Kyrkan har ett enskeppigt långhus med kapellrader, ett tvärskepp
och en enkel absid. Skeppen äro täckta af tunnhvalf,
kors-midten har en kupol. Denna komposition vardt, som vi skola se,
för senare kyrkobyggnader mönstergifvande.
Så äfven fasaden, (fig. 253), som inleder de antika
tempel-gaflarnes långa rad. Den är tredelad genom {yra. mäktiga på
postament stående pilastrar, innefattande i midten en väldig
bågöppning; öfver pilastrarnas bjälklag höjer sig en tämligen
moderat gafvel. Fasaden med den bakomvarande tunnhvälfda
förhallen är något helt för sig, utan organiskt sammanhang med
kyrkans komposition för öfrigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
