- Project Runeberg -  Arkitekturens historia i öfversiktlig framställning /
357

(1902) [MARC] Author: August Hahr With: Erik Hahr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiens renässans och barock

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

357 hög- och senrenässansen.

358

visa t. ex. 5. Giustina i Padua och S. Salvatore i Venedig.
Den förra, som byggdes af Andrea Riccio, gaf man å koret,
skärningen och tvärarmarne fyra höga kupoler, å midtskeppet
för öfrigt trenne flacka dylika, ej utåt framträdande.
Sidoskeppen täckas med på tvären ställda tunnhvalf. Den senares
byggmästare var Giorgio Spavento. Där hvila mellan breda
bågar trenne kupoler öfver ett enskeppigt långhus, som utefter
sidorna har kapellrader. (Fig. 272.) —■

De båda konstnärer, som efter 1540 bli renässansens
högsta spetsar, ledstjärnor för kommande tider, äro
Michelangelo och Palladio, ja, i dessa båda namn ligger den
europeiska arkitekturens öde för århundraden framåt. De företräda
tvenne skilda principer: den förre det fria subjektiva skapandet,
den senare den stränga bundenheten vid de lagar, man trodde
sig finna i antikens byggnadskonst. Michelangelo grundlägger
barockstilen. Palladio uttrycker senrenässansens egentliga
begrepp, men äfven hans stil skall gå öfver i den sammansatta
riktning man kallat »barock».

I regeln plägar Michelangelo ställas vid öfvergången från
hög- till senrenässansen. Och ur tidssynpunkt är detta fullt
riktigt, men ur stilhistorisk synpunkt bör väl gälla mera en
gruppering efter stilarne själfva och »barockens fader» hör alltså
rätteligen icke hit.

Senrenässansen är det klassiska studiets tid par préférence,
»de stora teoretikernas» tid, karaktäriserad af en sträfvan efter
storslagenhet i antik anda och efter ett strängt klassiskt
detaljbildande. Den abstrakta regeln gäller vida mer än den individuella
smaken. Något accentueradt förståndsmässigt, något torrt och
kyligt häftar äfven ofta vid tidens arkitekturverk, men nekas kan ej,
att man i dem stundom tycker sig känna en fläkt af antikens
storhet och särskildt hos Palladio, om hvilken Gurlitt mycket
riktigt säger, att det tillhör kommande århundraden att döma,
om denne eller Schinkel står närmare den klassiska konsten.

Både till senrenässansens och Michelangelos riktning hör
Vignola, hvars namn egentligen är Giacomo Barozzi († 1573.)
Han är länge en ifrig vitruvian. På uppdrag af den vitruvianska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 20:49:45 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hahrarki/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free