Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiens renässans och barock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 barocken.
Fig. 278. Michelangelos plan till S. Peter i Rom.
sofva det kritiska förståndet, äfven Gurlitt betonar stilens
måleriska karaktär, dess exklusiva tendens till en dekorativ verkan,
i hvilken alla tre konsterna uppgingo i en enhet, och där
detaljen, vare sig målad eller plastisk, blott har betydelse som
ett element i det hela. Stilen är en lyxkonst med öfverdrifna,
saftiga, kraftfulla former, som sakna själfständig finhet, en
lyxkonst, som äfven indrog materialet som sådant i den
konstnärliga effekten.
Men med detta är ej barockens väsen uttömdt. Ur
en uteslutande målerisk tendens kunna ej alla dess sträfvanden
förklaras. Det är sant att en dylik verkligen förefanns, så som
stilen utlöpte, men dess begynnelse är principielt olikartad.
Efter Schmarsows utredning, som fört oss åtskilligt närmare
ett verkligt förstående af denna skiftesrika, så länge och så ifrigt
förkättrade stil, är dess inneboende drilkraft från början en
uteslutande plastisk*.
Michelangelo Buonarroti är barockens grundläggare. Därom
är man ense. Man erkänner den subjektiva, våldsamt
frambrytande kraften, den geniala afsikten, men beklagar på samma
gång det dilettantiska i hans skapelser, brottet mot
byggnadskonstens regler, sådana högrenässansen fastställt dem.
Michelangelo var den genialiske smakfördärfvaren, säger man, en för
* »Barock und Rokoko». Leipzig 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
