Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansen och barocken i det öfriga Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
renässansen och barocken I det öfriga europa. 41 I
inlämnades af flere arkitekter, som Lemercier, Jean Marot,
Pierre Cottart, Claude Perrault o. a. Då man ej kunde enas
om något, beslöts att underställa alla förslagen Berninis
pröfning, hvilket vittnar om det inflytande Lebrun ägde. Bernini
förkastade naturligtvis samtliga som föråldrade och omogna och
reste på konungens inbjudan 1665 till Paris för att öfvertaga
ledningen af byggnadsarbetet. Därmed var den italienska
barockstilen offentligt erkänd i Frankrike.
Den italienske mästaren behandlades visserligen som en prins
af blodet, men kom dock ej i tillfälle att realisera sitt djärfva
förslag, som gick ut på nedrifvandet af äldre byggnadsdelar
och dessas ersättande med ett kolossalt, äkta italienskt
barockpalats, hvilken pietetlöshet framkallade en storm af förbittring.
Bernini reste och det lyckades i stället Claude Perrault
att få sitt förslag gilladt och att bli antagen till arbetets
ledare. Perraults berömda Louvre-fasad gällde länge som ett
oöfverträffadt mönster och har ännu i dag sin betydelse.
Bernini, Palladio, antiken gå i denna stolta byggnad igen. Vi se
en kolossal breddbyggnad med framdragna hörnrisaliter, ett
midtparti med tempelgafvel, undervåningen behandlad som
sockel, framför hufvudvåningen fria kolonnpar. A väggen
bakom de långa flyglarnas kolonnader voro fönstren
ursprungligen statynischer; däröfver ha guirlandomvirade
reliefmedaljonger anbragts. Ofvan gesimsen drager en balustrad. Det hela är
ett storartadt dekorationsverk, genomträngdt af den
pseudo-klassicitet, som lefver i tidens diktning. Vid detsamma är
också bundet grundandet af »1’académie royale de
l’architec-ture», som med ifver upptog studiet af antiken och
mönstergilla italienska arkitekter som Alberti, Serlio, Vignola och Palladio.
Redan 1648 hade, trots skråmålarnes häftiga motstånd,
målar-och bildhuggarakademien stiftats. Liksom på diktkonstens
område börjar man nu att äfven för arkitekturen lagstifta samt
uppställa från Vitruvius och Palladio hämtade regler.
Den lärde romarens böcker öfversättas och utges af
Perrault och akademiens president Francois Blondel († 1686)
skrifver en stor lärobok, »Cours d’architecture», i hvilken han
Arkitekturens historia. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
