- Project Runeberg -  Arkitekturens historia i öfversiktlig framställning /
452

(1902) [MARC] Author: August Hahr With: Erik Hahr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokokon och nyantiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

452

ROKOKON OCH NYANTIKEN.

förhållandenas radikala förändring. I den nya smaken, rokoko
kallad, finnes det alltså, så underligt det än låter, en viss realism*.
Men man kom blott halfvägs till målet. Man stannade i en
skennatur, en vacker bländande teatervärld, i en trolsk, tjusande
värld midt mellan dröm och verklighet, där lifvet var en lek,
en maskerad, som dock ville ge en bild af verkligheten. Hos
tidens människor bröt det mänskliga mer fram än under tiden
närmast före. Man ville vara människa och vara glad, inrätta
sin omgifning därefter och i konsten se spegelbild af detta lif.
Hela denna estetiska lifsriktning kunna vi benämna rokoko.
Inom konsten var i stort sedt Watteau den store omhvälfvaren,
»dubbelmänniskan med nycklar till både realitetens och
drömmens riken» som Oskar Levertin kallat honom. Han är
neder-ländare till börden med reminiscenser från Rubens och Teniers
men äfven en i Frankrike skolad konstnär. Han sammansmälter
det verkliga och det overkliga till ett i poesiens skäraste ljus
strålande helt och ger i sina skildringar af galanta fester talande,
om ock idealiserade tidsbilder.

I inskränktaste mening är rokoko den dekorationskonst
och konstindustri som behärska 1700-talets första hälft.

Äfven här har Watteau haft betydelse genom sin brutna
färgskala, sina graciösa groteskornament och stämningen i sin
konst i det hela, men han har på långt när ej ensam fört fram
stilen. Redan i den Cotte-Mansartska dekoreringen i Versailles
ligger en afgjord tendens till mildring och förfining af
barockornamenten. Robert de Cotte bildar öfvergången till rokokon.
Men framförallt är det en viss skara ornamentister, genom hvilka
stilomvandlingen fullbordas och som de ledande bland dem
nämna vi Gilles-Marie Oppenort († 1742) och Juste Aurèle
Meissonier († 1750), den förre banérförande genom sina
tuschteckningar, gravyrer och sin dekorering i hertigens af Orléans
Pal. Royal, skådeplatsen för »regentens» exentriska hoflif, den
senare kommande från Turin, där Borrominis lärjunge Guarini
förde spiran; han är en mångsidig begåfning, guldsmed, skulp-

* Namnet säkerligen efter det franska ordet »rocaille» — muselverk, liksom
namnet barock efter »baroque» — besynnerlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 17 20:49:45 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hahrarki/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free