Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rokokon och nyantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453 ROKOKON OCH NYANTIKEN.
tör, gravör, arkitekt, men i sina dekorations- och
arkitekturförslag alltid något af guldsmed och skulptör.
Snart är stilen »en vogue». Det ena »hotellet» efter det
andra inredes efter dess fordringar. Berömda ornamentister
dekoratörer och arkitekter verka i dess tjänst, som Armand
Louis Mollet, klassicisten Germain Bo jfr and, P. E. Babel,
Francois de Cuvilliès, Charles Eisen och många andra och
genom dem sprides den till utlandet, närmast dess större och
mindre furstehof. I stilens förlopp brukar man skilja mellan
en måttfullare skiftning, »style regénce» och en längre gående
»style Louis XV» eller »genre rocaille». I sin helhet är den
ett barn af nedärfd fransk esprit och grace och italiensk
fulltonig, teatralisk och patetisk barock, och i dess framträdande
återklinga toner från den franska renässansens ungdom.
Redan i anordningen af rummen följer rokokon vissa
principer. Hufvudvåningen förlägger den helst i parterrvåningen.
Där ligger som centrum en stor salong bakom en förhall.
Häromkring gruppera sig öfriga rum, som kunna få olika form,
bli runda, ått- eller sexkantiga eller ock rektangulära, men i så fall
med afrundade hörn. Taket öfvergår i väggarne i en rundning.
Öfverhufvud taget tålas inga räta vinklar. Fönster och dörrar
dragas upp i höjden, och fönstren räcka vanligen ända ned
till golfvet. Om de, liksom dörrarne, ej nå så långt upp som
möjligt, tillkommer alltid ett öfverstycke, sopraporte, hvari på
ett lekfullt sätt en ornering i målning eller skulptur
uppenbarar sig.
Rokokon älskar luft och ljus, vill så litet som möjligt
afstänga yttervärlden. Den älskar stora speglar, ljusa, glada
färger, hvitt eller nyanser däraf som ljusgult, ljusblått, rosa
etc. Och det luftiga och spröda i stilen betonas ännu
mer genom väggarnes karaktär. All arkitektonisk indelning,
all skarp profilering bortfaller. Pilastern kan visserligen
uppträda som en lisen utan bas och kapitäl, men vanligast se vi
dock ett ramverk utan det ringaste struktiva hållning. Det
består af S-formiga vid hvarandra fogade banddelar, vanligen
i förening med blad och blommor och musslor — allt i regeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
