- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
20

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1629—1632

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men så behaga det nu inte så min Gud, utan när
hon hade legat fjorton dagar i Stettin, som var den 8
augusti, så kom Gud och tog min saliga fru mor ifrån
mig, arma och elända barn, igenom den timeliga och emot
mig mycket obarmhärtiga och grymma döden och i en
salig stund ifrån denna onda och mödosamma världen och
ifrån mig, olyckliga barn, i min späda barndom.

Då jag ännu intet var mina två år fullt, så var redan
alla mina goda och glada dagar borta.

Gud fröjde hennes själ i evighet och förläne
kroppen en fröjdefull uppståndelse på den stora Herrans dag
med alle sina kristtrogne och låte oss få mötas i den eviga
glädjen, som den leda döden inte kan skilja oss åt!

Gud förbarme sig öfver mig, elända och arma,
bedröfvade, moderlösa barn! Så mycket bittigt jag har
måst träda in i min första stora hjärtans sorg och olycka!
Och var hon mig ändå så mycket svårare, efter min salig
fru mor föll mig så hastigt och oförmodelig ifrån i min
mycket späda barndom och därtill med i ett främmat land
och ibland okändt folk; hvilket allt var mig så mycket
tyngre och svårare, att jag sedan därigenom har måst
försökia och utstå så mången ond och hjärtelig hård dag
och stund och så mycken vedervärtighet, att hon inte står
all till att beskrifvä. Och somt törs jag inte heller
bekänna, efter det hände mig både af den ena och den
andra, och allt var mig emot.

Men, i en summa, min värld var mig så tung och så
öfvermåttan svår, efter min saliga fru mor dödde bort
för mig i mina späda år, så att jag med godt skäl kunde
klaga och säja: ”Herre, du hafver plågat och låtit mig
draga oket af ungdomen och af min späda barndom och
så hårdt försökt mig och låtit mig känna ditt faderliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free