- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
25

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1629—1632

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

herr far lell har gifvit både penningar och annat nog, att
de inte skulle låta oss lida nöd. Men det förtärde de
själfva och läto oss, fattiga barn, lida så stor nöd, så att
det inte fattas mycket, att vi redan hafva varit
ihjälsvälte.

Och det som värst var, så vore alla rädda för oss,
efter vår mor vardt död blefven af pesten. Därföre tordes
ingen taga oss till sig, ej heller bekymra sig något om oss,
ty, Gud bättre, mor var död, och därföre att far inte
heller hade lägenhet till att se efter oss för sin svåra tjänst
skull, så gick det oss så tungt och eländigt, som det gick.

In oktober månat fick dronning Maria veta, att vi
vore i Stettin och fore så mycket illa. Så lät Gud lell se,
att han drog en faderlig omvårdnad om mig midt i min
högsta och största nöd. Han bevekte dronningen, att
hon sände oss en gammal fru, som skulle akta oss både,
men, Gud bättre, hon kom så mycket sent, så att min bror
var allaredan så utmattad och förhungrad, att han måtte
taga sin död däraf. Men jag, som allt ondt skall lefva ut
till min egen hjärtans sorg och olycka, hinte ock denna
gången till härda ut med det onda, att jag lell blef ved
lifve. Men min onda piga var utur viset hård och ond
emot mig.

Men sedan den gambla frun kom till oss, så torde
de inte heller så gå åt oss, som de ville, ty hon tog i
tygelen med dem, att de måtte göra, som hon ville och
inte så få råda om oss som tillförende. Ingen var, som
torde taga mot oss båda, ej heller något bud torde
sändas efter oss, huru väl vi hade nog förvanter där ute.

Ibland alla andra var min egen farbror, herr Klas
Horn, som låg i Stralsund. Men så hade han väl gärna
sändt efter oss, men pesten hindra honom, efter hans fru,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halefverne/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free