- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
26

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1629—1632

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fru Ebba Leijonhufvud, var så mycket rädd för pesten
och annars sade, att hon inte kunne mista sina hästar,
utan hon måtte dagelig lell bruka dem. Måste vi alltså
sittia kvar i Stettin, allt intill att Gud gaf herr Johan Sparre
in, att han förbarma sig öfver oss och sände sin vagn till
Stettin efter oss och lät föra oss till Wolgast.

Och när vi komme dit med herr Johan Sparres
vagn, lät fru Ebba Leijonhufvud akta på i porten och lät
taga oss med våld utur kareten och lät bära oss in i sitt
hus emot herr Johan Sparres vilja. Och var hans fru
mycket ond därföre, men det halp inte. Jag måste lell
hålla hunden och blifva hos fru Ebba Leijonhufvud.

Midt i oktober komme vi till henne, och vore vi båda
så utsvälta och illa medfarna, att det var föga lif i oss,
utan vi såge ut som bara bittra döden. Och tordes då
ingen gifva oss så mycket mat, som vi ville äta, utan måste
mäta åt oss maten, ty vi vore som di uthungrade
stöfvarna, som inte veta magehof. Ty de vore rädda, om vi
skulle få äta, som vi har velat, att vi hafva ätit vår död.
Så stog det till med mig. Och på allt annat lade fru Ebba
oss i en kammar, där alla fönstren voro sönder; och
när det snöga, så låg det stora snödrifvan i kammaren,
och ingenstans där vi finge göra upp eld.

Och efter min lilla bror var så mycket liten och illa
farin, hinte han inte till att stå ut den stora kölden, vi
vore uti, utan måste så dö, när han har varit 14 dagar
hos fru Ebba. Men jag, arma och elända barn, som är
född till mycken sorg och hjärtans vedervärtighet, fick
allena behålla lifvet efter både min käre fru mor och
enda bror.

Och sedan begynte jag till att komma mig före,
den ena dagen mer än den andra, att jag blef folkelik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free