- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
30

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1629—1632

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sitt onda sinne på, så måste jag betala det och hålla hår
och umgälla, hvad de andra brutit henne emot), gjorde
det henne mycket ondt; och hon förhindrade mången
gång, att hon intet fick så gå åt mig, som hon själf ville,
så länge vi vore i hofvet.

Ty dronningen var mycket kär åt mig både för min
herr fars och fru mors skull, dem hon hölt mycket
af, och satt jag hela dagen igenom inne hos dronningen
i hennes kammar, och lekte hon med mig. Och alltid
hade jag något till att säja, ty jag var mycke glad. Och
så sade jag alltid, huru illa de ginge åt mig, det hon
mycke ynkade mig och sade alltid:

”Det är en stor ynka med detta barne, som är af
sådana förnämda, redeliga och fromma föräldrar och skall
blifva så illa medfarin. Och om hennes mor har
kunnat tänka, att hennes Agnetchin skulle slita så ondt, den
hon var så rädd om och hjärtelig kär åt, så tror jag
aldrig, att hon har gärna dött.”

Och undra alla att jag ändå kunde vara glad ved
det myckna onda, så att alla beklaga mig för min stora
olyckas skull och mången med tårar, som min plåga såge;
och beklaga min stora olycka mycket högt, att jag i min
späda barndom skulle stå så mycket ondt ut, huruväl,
som bättre var, att jag på den tiden inte själf förstod min
stora eländighet, som jag var uti, utan jag mente, att det
skulle så vara. Men så var min faster Kirstin Horn mig
både för far och mor.

Och vore vi allt stadigt i hofvet hos dronningen.
Herre Gud hjälpe mig min tunga värld väl igenom gå!

Och samma året om sommaren blef min onda och
elaka piga död, ty hon var med barn, och kom nu
hennes tid, att hon skulle omkull. Och hon svor alltid, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free