- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
33

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1633—1641

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tyskland i 2¼ år och sluntrat där omkring och stått
ut där så mycket ondt och haft så mången bittert hård
dag, så att det är mig omöjelig till att tänka därpå, sedan
till att tala därom, utan med min hjärtans bittra tårar.

Och komme vi sist i augusti till Uppsala med min
saliga farbrors lik, hvarest han strax blef begrafven. Och
kom ock min mormor dit med till begrafningen. Och
om andra dagen gick hon till fru Ebba och hälsa på
henne och beklagade hennes stora olycka. Och sedan tog
hon mig och satte mig i sitt knä och brast så bitterlig till
att gråta öfver min saliga fru mors död och att min
eländighet skulle vara så stor i min späda år, att jag har
mist en så dygdig mor och hon en så kär dotter. Och
sade hon till mig:

”Gud tröste dig, fattiga och bedröfvade barn! Så
eländig Gud har gjort dig i din barndom, att du på ett
sådant sätt och så ynkelig skulle komma från Tyskland.”

Och sedan tackade hon fru Ebba, som har haft så
stort omak iför mig, och sade, att om hon i någon måtta
kunne tjäna henne igen, så skulle hon gärna göra, och
bad, att hon nu kunde få mig till sig, efter hon inte hade
någon mer efter sin dotter, den hon kunde hugna sig ved,
än mig.

Därpå fru Ebba svara, att hon inte gärna gjorde
det hon släppte mig ifrån sig. Efter hon har haft
det största omaket för mig, när jag ingen hade, som jag
kunde lita till heller som ville taga mig till sig utan hon,
och efter hon har haft besväre för mig, så ville hon ock
nu gärna hafva ro af mig. Men det har varit min högsta
oro, om jag längre har blifvit där kvar.

Och sade hon till mig: ”Min lilla dotter, vill du nu
ifrån mig och till din mormor?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free