- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
34

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1633—1641

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Gud vet min vilje”, tänkte jag, och torde inte
svara henne någet, utan teg. Och fråga hon mig, hvem
jag helst ville vara hos af dem båda. Så svarade jag, att
de rådde båda om mig och hvem af dem, som helst ville
hafva mig hos sig, så måtte hon taga mig, och den vill
jag ock vara hos.

Och torde jag inte annat säja, ty jag tänkte:
”Säjer jag: ’jag vill vara hos min mormor’, och blir
sedan här kvar, så lärer hon betala mig för omak; och om
jag säjer: ’jag vill bli hos henne’, så kanske jag slipper
inte hädan.” Därmed tyckte jag efter min galna förstånd,
att det var mitt bästa råd, att jag sade ingen emot och
ingen till viljes, utan ställte i deras behag.

Så svara fru Ebba mig: "Ja, du är väl klok nog
som gammalt folk.”

Och tog min mormor mig och bad fru Ebba fara väl,
det jag ock gjorde med och måtte då väl sjunga:

                
Med glädje och fröjd far jag därhän.

Men fru Ebba var så ond, att hon har mest spruckit
i sängen, där hon låg. Men när jag böd min faster
Kirstin fara väl och fröken Anna, då sång jag Jeremia
klagevisa, så det hördes i himmelen.

Och drog min mormor med mig till Tidö, och då
slapp jag mina onda och hårda dagar, som jag hade hos
fru Ebba, hvilka allena äre Gud bekanta. Så har jag lell
stor orsak till att tacka Gud, som har erhållit mig under
så mycket ondt och så stor vedervärtighet, och att Gud
lell har hulpit mig väl där ut; och må jag väl säja: ”Jag
tackar dig, Herre, af allt mitt hjärta och förtäljer all
din under. Jag fröjdar mig och är glad i dig och lofvar
ditt namn, du aldra högsta. Ty han hafver icke förgätit
mig i min stora eländhet. Jag fröjdar mig och är glad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free