- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
37

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1633—1641

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ty jag var inte van till att gå med så groft och elakt, utan
min saliga fru mor hölt mig mycket grann, så länge det
varade, att hon lefde.

Men när det var allt för mig, som hon har gjort, så
fick jag västgötalärft i kammarduks och hollandslärfts
stad, och kirsen och fris[1] i sidentygs ställe. Allt så gick
det mig, sedan mor föll mig ifrån.

Och drog min kära mormor till Stockholm och tog
mig med sig till att låta begrafva min saliga fru mor.
Och blef hon begrafvin in september i Stockholms
Storekörka i Tyresögrafven.

Men Gud tröste mig olyckeliga, moderlösa barn, att
jag så allt för bittiga och i min barndoms år skulle gå
en så eländ och bedröfvad gång och låta ved den tiden
bära bort alla mina goda och glada dagar till grafven och
låta den svarta jorden gömma allt det mig i min
barndom kunde vara till godo, när jag bäst begynte till att
behöfva det.

Min Gud, var mig nådelig, se till mitt elände och
hjälp mig utur all min nöd, att jag öfver dina hjälp glad
vara må! Bevara mig, min Gud, såsom en ögnasten och
beskärma mig under dina vingars skugga i denna min
vedervärtiga och elända barndom, förty jag förtröstar
uppå dig, Herre, min tröst och min förlossare!

Och efter min saliga fru mors begrafning måste jag
samma hösten följa fru Ebba till Kägleholm till mina
gamla onda och plågodagar. Och slapp jag inte
ännu hennes tunga hand, utan måste vara hos henne allt
intill våren. Kom jag hem till min mormor igen; och
lika hvar jag var, så hade jag alltid någe som mig plåga.


[1] Kersing = tunn, färgad ylleväfnad; fris = grof, enfärgad
ylleväfnad. (Wistrand, Svenska folkdräkter. 1907.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free