Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1633—1641
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anno 1639 in januari blef min mormor så sjuk, att
ingen visste rättare, än hon skulle dö, och låg 2 månar
på säng, att hon int kunne röra sig.
Och satt jag, så snart jag fick lof ifrån min läsning,
allt stadigt bakom hennes säng och grät och bad Gud
innerlig och af allt mitt hjärta, att han ville låta min
mormor lefva, att jag inte nu måtte få någen mera
sorg i min barndom. Ty jag begynte nu till att kunna
sakna min saliga fru mor. Och sedan kunde jag nu
tänka efter all min svåra vedervärtighet, som jag har
stått ut. Därföre tog jag mig för till att ligga hela nättren
igenom och gråta öfver all min stora olycka, som jag var
råkat uti. Och tyckte jag ock nu, om Gud har skulla
straffa mig så högt till all annan min sorg och nu tagit
bort min mormor, då jag ännu inte annat var än ett barn
och åter på nytt skulle taga på och komma i omilda
händer, som jag har varit förr, att det ock skulle blifva mig
alltför bitterlig svårt. Bad jag för den skull Gud, att
han af sina stora godhet emot mig ville se till min
innerliga bön och mina hjärtans bittra tårar, dem jag
fällte i lönndom, och hjälpa min mormor till sin hälsa
igen.
Så hörde Gud denna gången min bön och såg till
mina bittra tårar, dem jag fällte, och halp min kära
mormor, så att hon blef ved lifve och begynte till att bättras.
Och när min mormor blef bättre, så föll jag i mars i en
stark skälfva och frös hvar dag i 6 månar, att alla trodde
att jag skulle dö. Och min morfar och mormor vore
mycket bekymra om mig och torde inte bekymra min herr
far därmed att skrifva honom till, att jag var sjuk, utan
när jag orka aldrig så litet, så måste jag skrifva honom
till, att jag lefde och mådde väl. Och var det hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
