Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1633—1641
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
största hugnat i all hans vedervärtighet, att han såg, att
jag lefde och mådde väl. Så gaf han sig väl till freds
med hvad honom kom på. Och satt han allt imedlertid
fången.
Och när jag blef bättre om mormässotiden, kom
jag till min morbrorhustru, fru Anna Sture, och följde
henne till Västerås. Där var jag hos henne in till sist
i december. Kom jag hem till min mormor igen.
Så blef jag sjuk af den röda mässlingen och var
rätt sjuk; men det tog ändå inte lag för mig, utan måtte
denna gången ock blifva bättre till att lefva till mera
ondt.
Anno 1640 i januari skulle min morbror Erik draga
till Uppsala, och min mormor låg sjuk.
Så följde min moster honom till vägs ut på isen,
och toge di mig med sig. Och när di komme ut på
isen, skulle di köra kapp, och jag satt med min moster
på min enbetssläde.
Så begynte vår häst till att skena, och drängen, som
körde, och di andra, som sutte på slädan, kasta sig af.
Och när jag såg, att di andra vore borta och hästen
rände kring isen med mig allena, ville jag ock häfva mig
ur slädan så väl som di andra. Och lyckas inte bättre
för mig, än min ena kjortil fastna i kroken, där
fimmerstången sitter i på slädan.
Och måste jag så hålla hår och följa med i skjuts
full, och släpa han mig kring om hela Askefjälen och
skenade ut åt en stor vråk uppå Blaken, så att min högra
fot var allareda nere i vråken; men så vände han om
igen, ville till lande och åt stallet. Men har han
kommit till lands med mig, aldrig har jag kommit med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
