- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
50

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1642—1643

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I en summa lyckan hof mig så högt, som hon på
den tid högst kunne komma med mig.

Och var jag di samma dagarna, när min herr far
kom hem, fulla tretton år. Och har min herr far intet
sett mig i elfva år, i hvilka år jag har haft mången
hjärtans hård och bitterlig sur dag och stund. Och halp
det inte, fast jag var enda barn och min herr far var
en förnämd man och hade mycket godt och därtill hölt
mig mycket kär och gärna hade sett, att jag har farit
bättre och att de har hållit mig af hans medel som en
furstedotter. Men så fick jag lell i anseende af allt detta
intet i min tunga och olyckeliga barndom dansa på roser,
utan fast mycket mer på hvassa tistel och törne, som mig
som oftast stunge så mycke hårdt, att mitt hjärta måtte
under tiden blödt däröfver.

Och efter min olycka har varit så mycket stor, ty
visste jag så mycket mer till att glädja mig åt min stora
lycka och skatta henne så mycket högre än eljest, om
jag intet har visst af något ondt. Och var jag så
hjärtelig glad, att Gud af sin stora godhet har gifve mig
den stora lyckan, att jag ock en gång såväl som alla
andra måtte få se min herr far. Och hugnade jag mig
så åt honom, att jag däröfver förgät all min barndoms
vedervärtighet och tackade Gud allena af allt mitt hjärta,
som intet har dragit sin hand ifrån mig och icke heller
förgätit mig i mitt elände, utan har sett på mig med
sina barmhärtighets ögon och har hulpit min kära herr
far hem i landet till mig igen.

Därföre vill jag upplyfta mina händer till Gud och
med mitt hjärta och mun lofva och prisa Herran, som
alltid så väl emot mig gör, och vill nu säja: ”Lofvat
och prisat vare Herren min Gud, ty han hafver hört

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free