- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
51

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1642—1643

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mina böns röst och hafver gifvit akt på mina tårar. Ty
Herren är min tröst och mitt beskärm. På honom
hoppas mitt hjärta.” Och: ”Mig är hulpit, därföre vill
jag tacka Herranom.” Och: ”Mitt hjärta är gladt, ty
Gud hafver förvandlat mig min klagan uti en stor fröjd,
och du öfvergifver mig icke i mina nöd.”

Och vill jag nu bedja Gud dag och natt innerlig
och af allt mitt hjärta, att han täcktes af sin stora
mildhet emot mig till att bevara min käre herr far, mig
fattiga barn till tröst i dessa min unga år, och att han
måtte hafva hugnat af mig. Herre, för dig är allt mitt
begär, och min suckan är dig inte fördold. Hör mina
bön, Herre, och förnim mitt bidjande och akta på mina
bön, det jag af allt mitt hjärta ödmjukelig beder dig om:
att du ville af dina stora barmhärtighet unna mig min
käre herr far!

Och var nu min herr far i Stockholm och tyckte
mycket om mig och klädde mig på nytt både till hand och fot.
Och då akta jag inte mera mina lappota kläder utan
tänkte, att det skulle så vara allt bortåt för mig. Och hvar
gång min far drog på slottet, kom han in i min
mormors hus och såg på mig, huru jag mådde, och fråga
om mig någenting fattas, att jag man skulle sända i hans
hus och låta begäras, så skulle ingen neka mig det. Och
tyckte han, att det inte var sant, att han såg, det jag
lefde, för glädjes skull. Och jag var inte mindre glad
öfver min stora lycka, utan hvar gång jag såg min herr
far tyckte jag, att hela världen var min.

Och lyckan höjde mig då så högt, att jag var som
högst. Och skattade jag mig då att vara lycklig, att
ingen kunde hafva henne högre, än jag då hade henne.

När fru Ebba Leijonhufvud hörde, att min herr far

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free