- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
54

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1642—1643

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han aldrig ville hafva hustru, om hon inte kunne förlikas
med mig, så att jag inte kunne vara i huse hos honom,
ty jag var honom född af hans mycket kära hustru, och
var jag för den skull hans enda hugnat och glädje.

Och blef fru Ebba så bitterlig ond för di orden
och sade: ”Käre, ja, låt man det där stycke höra
sådane ord af dig! Du känner henne intet så grant som jag,
och hon behöfver väl en ond styfmor, som med allvar
tar hop med henne.”

Men så, huru jag bryggde hos min herr far, så
gjorde jag honom alltid kunskap om deras råd, att
giftermålet slogs i en pannekaka och blef inte af.

Och drog fru Ebba ifrån Stockholm och talte fru
Kirstin till. Men min herr far begynte i december
måna till att fria till jungfru Sigri Bielke. Och när fru
Ebba hörde det, blef hon så ond på mig och skyllte mig
därföre, att jag har förhindrat det, utan ville hafva en,
den jag kunde leka med. Och bekymra jag mig inte
mycke om, hvem min herr far ville hafva, utan jag
mente: ”Själf göra, själf bära, han skall själf blifva
därved.”

Och strax min herr far begynte till att fria,
begynte ock min ostadiga lycka till att ändra sig, att det
begynte till att åter blifva knappare för mig; men så var
jag inte ovan därved. Därföre tyckte mig inte heller
underlig därom, utan lät mig allt nöja därmed, ty jag väl
visste, att det inte annars skulle gå för mig. Ty tillförende
hade min herr far ingen kärare än mig; och har han fått
en kärare, så var jag inte heller så enfaldig, att jag icke
kunde göra mig den räkningen, att det inte kunde annars
vara, än att det kärast var, det fick ock det mesta och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free