- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
56

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1642—1643

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mormor! Det skall inte vara, utan du skall bli här och
akta på din mor och inte gå hem till mormor.”

Tordes jag för den skull intet begäras lof till att
gå bort, utan när min mormor drog till Tidö, så fick
jag lof på en natt till att gå till henne och bjuda henne
fara väl.

Och vi droge till Örebro till Hindrik Horns
bröllop. Och såg jag inte min mormor förrän om hösten,
när Bjelkenstjerna var brudgumme.

Och var jag sedan allt stadigt i Stockholm hos min
herr far och styfmor. Så gäste vi hos fru Ebba
Leijonhufvud, som Gud alltid har skickat mig till en stor och
odrägelig plåga. Så försumma hon sig inte heller
nu, ty nu tyckte hon väl det var tid för henne till att
hjälpa mig fort ur askan och i ellen. Och lade mig för
den skull mycket ondt till både hos herr far och styfmor,
att de inte skulle kosta så mycke på mig, det gjordes
inte behof.

Och så begynte åter min mycket svåra lycka till
att blifva mig mycket tung på nytt igen. Men, hvad mig
gick emot, så lät jag aldrig märka mig så någen såg,
att det gjorde mig ondt, och talade inte heller om för
någen människa hvarken för morfar heller mormor; utan
när de fråga mig, huru mig gick hemma, sade jag, allt
väl gick det mig. Och var jag alla dagar, när någen
såg mig, så hjärtelig glad, att ingen annat visste än
det skedde af allt hjärta, men i mitt hjärta kände jag
väl annars. Ty jag hade då inte stor orsak till att vara
glad. Men så bet jag så i mig, hvad jag hade i sinne,
och sang alltid:

Alla mina sorger dem träder jag under min fot;
ju mera jag nu sörjer, ju mera går mig emot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free