- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
57

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1642—1643

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och ställte jag mig så i denna min vedervärtighet,
att alla som mig umginges och visste hvad jag hade
för orsak till att vara glad och lell sågo att jag inte
lät någenting bedröfva mig, så att någen märkte det,
undra för den skull på mig, att jag så väl kunde vara
glad, efter jag var så mycket ung och lell kunde så väl
skicka mig i min sorg och så väl dölja det, som så
hårdt och tungt låg i mitt hjärta, att det har måst brista
på mig.

Men jag dansade och sprang allt för ett som en
galin get och lät inte bekomma mig. Ty jag hade ett
sådant inbundit sinne, att jag ingen människa ville låta
se, att hvad mig gick emot, att jag aktade det. Och
satt mången gång så hjärteligt bedröfvat, att mitt hjärta
har mått bruste, när jag kom ihåg all min förra olycka
och sedan min korta lycka och nu åter min nya olycka.
Så att det plåga mig mången gång så hårdt, att det har
mest frätt mig mitt hjärta bort. Men till att se på mina
utvärtes affekter, så var ingen gladare än jag.

Men när jag kom i min säng, när alla andra låge
och sufve, då betalte jag med mina arma ögon allt det
mig har gått emot, och det jag har glädt mig öfver om
dagen, det grät jag öfver om nättren. Och ingen visste
att jag grät, utan min piga. Henne klagade jag min nöd
före och ingen annan. Den samma pigan hade jag med
mig ifrån min mormor, och hon var all min tröst och
den enerste den jag torde klaga min stora sorg före.

Ty det begynte till att gå mig så mycket tungt och
knappt i allting, så att det som förr har varit mig för
ringa, det var mig nu för godt. Och begynte det nu
inte bättre till att gå för mig, än det har varit förr.

Och i oktober blef min Gertru sjuk; och skilde di

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free