- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
60

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1642—1643

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var sant, att jag grät efter min fru mor, ty jag har väl
hint till att gråta ut i 12 år, som min fru mor har varit
död; och var min gråt inte däraf, utan af blotta infödda
arghet och ondska, den som så stor var hos mig, att hon
inte så lätt var till att klå ur mitt elaka hufvut och sinne.

Och sedan annat mera, som hon skyllde mig före, att
jag grät, och sade därtillmed att: ”Din gråt kommer en
god del däraf, att Cruusen skall draga bort, men det är en
fåfäng sorg för dig. Du skalt aldrig få af honom.”

Och för allt detta, som hon skyllte mig, både det ena
och det andra, skall Gud vara mitt vittne, att jag var
så oskyldig, att jag aldrig grät af ondska heller
någondera sak, som hon skyllde mig för, tänkte på, utan om de
gjorde mig något emot, befallte jag Gud alltihop.

Och när jag såg, att jag intet vant heller uträttade
med min myckna gråt, mera än jag fördärfvade mina
goda ögon, och hade ändå lika mycke, som jag hade förr,
det var ingenting, så befallte jag Gud alltihop och gaf
mig rätt väl till freds med allt, hvad Gud ville lägga
mig på; och var så obekymmersam, att jag aldrig
önska mig hvarken det ena heller det andra, utan lefde i
den fasta och stadiga förtröstning till min goda Gud, att
han väl såg, hvad mig nyttigt kunde vara till själ och lif.
Och det var jag försäkrad på i mitt hjärta och själ, att
han visst i sinom tid skulle gifva mig glädje och hvad
mig gjordes behof, och kastade jag fördenskull all min
omsorg på honom; och sökte jag nu i dessa mina unga
och vedervärtiga år till att kunna skicka mig både i mot-
och medgång och till att låta mig nöja och vara till
freds med Guds vilja.

Och bad jag ock Gud rätt flitigt därom, att jag
måtte kunna vara tålig ved allt det mig påkom i mina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halefverne/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free