- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
63

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1644: jan.—maj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

råda om mig; men när jag gick dit, så mente åter di
andra, att jag ville gå och föra skvaller dem imellan.
Och väljde jag fördenskull ett ondt af dem båda, som
mig tyckte bäst var, och blef hemma och gick inte till
min moster.

Och när min styfmor och moster vore goda vänner,
så satt jag ock emellan. Ty jag var föga annat än ett
barn och kunne väl under tiden behöfva banner, dem
jag gärna har lidit af min styfmor, men som värre var,
så ville hon aldrig tala ett ord åt mig, utan förtalte mig
för andra, kanske det jag aldrig har tänkt, sedan gjort;
ty jag nu väl visste något så när, huru jag lell skulle
skicka mig.

Men så gick hon till moster och klaga på mig och
sade, att jag var så bitterlig ond, att min maka var inte
till, och rådde hon inte med mig. Och om någen talte
åt mig, blef jag så ond, att jag strax tog på att gråta.
Men det var intet sant. Och därtillmed sade hon, att
jag var så oaktsam, att allt det jag hade och hon gaf
mig, det tappa jag bort. Men det var ondt till att tappa
bort. Hon har aldrig gifvit mig någet så stort till linnklär
som stick i mitt öga. Och en sådan narr var jag, medan
jag har kunnat få det, så tog jag ingenting, utan mente,
jag får väl det jag har behof. Men min mening slog
mig felt. Och de elaka klutarna jag hade till hemma, har
jag nu slitit ut, och inte nändes hon gifva mig annat igen,
utan jag såg ut som den fattiga skakelub[1]. Så kan väl
hvar och en tänka, att det inte var under, om jag grät i
mjugg, när jag tänkte: ”Om jag hade mor, väl ginge
det annars för mig.”

Och sneda ögon fick jag hemma, och när jag kom


[1] Jfr Rietz a. a.: »skakka» = göra narr af, »lubber» = bondluns.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free