- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
67

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1644: jan.—maj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

igenom och for så ut med mig, att en hund icke ville taga
ett stycke bröd af mig.

Och jag gjorde inte annat än grät och har satt mig
i mitt sinne, att lika hvad hon sade, så skulle jag icke
svara henne ett ord. Det jag ock gjorde, att hon på
sistone mente, att jag har gråtit så länge, att jag har
mist mitt mål. När jag inte svara, så hade hon inte mer
till att säja.

Så måste hon om afton vänna igen. Och när hon
har lykta sin mässa för mig, steg jag upp och böd
henne fara väl och tacka henne för god välplägning,
som jag har fått hos henne, och tänkte i mitt sinne:
”Allt skall det både regna och snöga, förrän jag kommer
igen”. Det jag ock hölt ol, ty jag gick inte dit mer,
huruväl vi låge i en byggning.

Men när jag kom hem, så var där inte bättre för mig
där. Men så bruka hon inte heller mun på mig, utan
satt och förtalte både mig och alla mina möderne, att
jag har mest blifvit tokot under sådant buller och
lefverne, som jag var uti. Och har jag mycke heller sett,
att jag har suttit midt på Vättern på isen. Så har jag
lell suttit i ro, fast där var kallt.

Och kunde jag inte göra däråt, utan sitta och höra
därpå, och när det gick för groft, så till att gråta, att
ögona har måst falla ur mitt hufve.

Så var det inte nog af detta larmet för mig, utan
att Gud skulle sända mig ändå en större plåga — heller
hvem det var, som sände mig den elaka Erik Sparre
på halsen, kan jag intet veta. Ty han ville utan all
fanners tack, att jag skulle lofva, att han skulle få det,
som inte föll mig lägeliget, ty jag ville ingalunda hafva
honom. Och var han mig så mycket emot, att jag heller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free