- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
70

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1644: maj—dec.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därifrån och åt Landskrona. Dit komme vi den 23 juni
och vore där öfver missommarsdagen.

Den 26 bröt armén upp ifrån Landskrona och
ginge genom Lund. Och vore vi inne och besåge den
sköna körkan i Lund, och den 27 komme vi för Malmö.
Och högkvarteret var i en by het Skräflinge. Den låg
¾ mil ifrån staden.

Och våra fölle in under staden och körde in
vakterna, som hölle där utanföre, och skärmyserade med de
danska strax utanför stadsporten. Och var det befallt,
att fruentimret skulle hålla ut på fältet hos styckena och
fotfolket, till dess min herr far kom igen och finge sända
någen in i byn och se åt, om där vore någet danskt folk
inne heller huru där stod till.

Men de hinte inte bida så länge, utan de droge utan
all order in i byn. Där hade de danska så när fått bort
oss och luskammat pälsen, ty när vi komme i den ena
ändan på byn, drog där ut 80 danska dragoner af andra
ändan på byn. Och de vore rädda för oss och mente,
att vi har haft mera folk med oss. Och vi hade ingen,
utan en lakej heller 2. Och vi vore inte mindre rädda
för dem.

Och när min herr far hörde, att vi vore i byn,
befallte han 200 musketerare till att gå i byn till oss, att
inte någen skulle komma och taga bort oss.

Och hvar gick i sitt kvarter. Och när vi komme i
vårt, kunde vi grant se, huru de spelade med styckena af
staden på våra, och tyckte mig det gick rätt lustigt,
men de andra vore mycket rädda. Och grät min
styfmor och hennes syster och fölle på knä och begynte till
att läsa, men jag log åt dem och tyckte, det var inte tid
nu till att gråta, när de så lustigt sköte och sloge på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halefverne/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free