- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
76

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1645

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efter jag för ingen annan tordes klaga min sorg än för
honom. Så trösta han mig alltid och gaf mig goda råd
hure jag skulle bära mig åt, när det kom allt för tjockt
på mig, och bad mig, att jag skulle göra, som jag alltid
har gjort: vara tålig och bida. ”Gud skall väl hjälpa
dig.”

Men i oktober måna kom min herr far och styfmor
ifrån det danska kriget. Och åter till olycka gäste
di i fru Ebba Leijonhufvuds hus. Och strax som de
komme hem, toge di mig ifrån mormor och hem till sig,
det jag den gången inte gjorde gärna, efter di låge där
i huset. Det jag väl visste skulle bli mig till en
hjärtans stor plåga och vedermöda, och i synderhet efter
hon har nu emot all min vilja öfvertalt mig, somt med
goda ord och somt med onda, pockat mig till att lofva
Erik Sparre så halft, efter jag inte tordes säja emot henne,
utan måtte henne till viljes skjuta det till min herr far,
att hvad han ville, det måste jag väl låta mig nöja med.

Men jag sade inte, att jag ville låta mig nöja
därmed. Men det var mig lell så kärt som bara bittra
döden.

Och ville jag mycket heller hafva mist mitt
hufvet, än jag ville vigas ved honom. Och när jag såg
honom hos andra, som midt för mina ögon gjorde gäck af
honom, tänkte jag i mitt sinn: ”Herre Gud, hvad skall
du göra med den där hasenberger!” — så led var han
för mina ögon. Och tordes jag lell intet en lång tid tala
om det, men alla kunde väl se, att jag inte kunne lida
honom.

Och mycke gjorde det därtill, att en soldat låg mig
i sinnet och det, som sedan brast ut. Och för hvar
hjärtans tår jag fällte den tiden för hans skull — de stå inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halefverne/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free