- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
77

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1645

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till att räkna — och för alla de onda och förtreteliga
ord jag led och hörde i di 2 åren både af den ena och
den andra för hans skull! De vore så odrägeliga, att jag
inte i längden kunde draga dem, utan ville nu söka med
första lägenhet jag kunde till att göra mig honotn lös,
på hvad sätt det ock skedde.

Och tyckte jag väl, att jag inte gärna ville göra min
herr far emot och säja nej, men så tyckte mig det vara
mycke svårare och alltför odrägeliget till att binda mig
ved den jag inte kunde lida för min ögon och di gjorde
narr af för min ögon. Det förtröt mig, att jag i alla
mina lifsdagar skulle blifva hos en sådan. Och tänkte:
”Ju heller du vill han skall dö, ju längre får du behålla
honom.”

Och jag kunde inte lida, att han skulle tala åt mig,
sedan han skulle röra ved mig, förr än jag visste honom
dit han inte kunna komma snart igen.

Och satte jag mig nu i sinnet, att ingen människa,
hvem det ock vore, hvarken skulle kunna locka heller
trufva mig därtill. Ty min morfar och morbror de hölle
mig ryggen fri, ty de ville inte gärna att det skulle ske.

Och begynte jag nu till att taga till med åren, ty jag
var nu mina 16 år, att jag nu någet så när själf kunde
märka och döma, hurudan den kärleken var, som kom
af en hjärtelig oskrymtat kärlek, heller om kärleken var
mera för andra orsaker. Ty jag var inte så enfaldig, att
jag icke både kunne se och visste, att han mer älska mig
därföre, att han mente till att få pungen full med mig
och till att komma sig fram för min skull, än för den
stora kärlek den han drog till mig, som var torr och
ringa nog. Det de hans ock läte mig förstå, att när han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halefverne/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free