- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
79

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1645

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

di göra narr af din fästeman.” Och det förtröt mig så,
att jag har mest spruckit; ty jag må bekänna, jag var
en jungfru, som var tämmelig stor i mitt sinne och dyr
på mina varer, att den, som ville hafva dem, han skulle
inte låta göra narr af sig.

Och ifrån den dagen märkte han väl hvart det ville
och i samma stunden. Ty han kom och böd mig i dans,
och jag ville inte gå med honom, utan bad skam gå med
honom, när han så låter göra narr af sig; och om han
kan lida det, så led han väl mera; och var jag inte
sinnat till att dansa med en töcken som han var.

Därpå han svara mig: ”Jag tänker I är galin!”

Och svara jag: ”Det är en af oss båda, men gör er
ingen sorg. I sku aldrig få den sorgen till att hålla den
galna.”

Och kom så en annan, den jag strax gick med, och
tänkte jag: ”Om han äter detta i sig, så äter han väl upp
mer.”

Men han sade inte mer än: ”Är det vackert att I
inte ville dansa med mig?”

Svara jag ändtelig: ”Skulle jag dansa med er, jag
såg ingen likare.”

Och dronningen sade: ”Kunna I lida, att en annan
dansar med er fästemö, och med er vill hon inte dansa?”

Och han gick till min styfmor och fråga henne,
om jag ock var klok i afton heller hurudan jag var.

Men när vi droge hem om natten, begynte min
mor till att berömma den andra, som jag dansa med,
tocken vacker kar det var. Men jag märkte strax oråd,
ty jag var dem för klok, att di inte kunne lura ut mig,
utan hvad jag tänkte, så teg jag. Men det gick allt ut
på, att di skulle höra, hvad jag hölt af honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free