- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
81

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1645

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och då hon sade: ”Jag skall klaga på er för frun,
om I tala tocke där; mena I, att inte alla vet, att I
göra’t för Cruusens skull, och det veta I aldrig går an.”

”Löp för herren med”, sade jag, ”och för hvem I
vill! Så visst som Gud lefver, så skall jag aldrig vigas
ved Erik Sparre, och vill jag heller dö; men om det blir
med Cruusen heller en annan soldat, är det lika och
kommer er inte ved, men så mycke som I vet, den andra vill
jag inte hafva, för jag vill inte hafva någen, som låter
göra narr af sig.”

Och käringen sprang strax upp och in till min
styfmor och sade: ”Nu vill jungfrun öfvergifva Erik Sparre
och vill hafva en soldat, hvar hon ock tager honom”,
och sade alla mina ol för min mor. Då svara min mor:
”Ja, tro I mig, att Cruusen ligger henne i sinne ock nu,
sedan hon hörde, att han lefde. Och kanske di hafva
sig någet hemlig imellan. Nu vill hon öfvergifva den
andra, men det går henne inte an, lika hvad hon svär.
Hvarken skall hon få öfvergifva den här heller skall få
den andra.”

Men när min far kom hem, så sade hon strax för
honom detsamma, och så kom det i ljuse, det jag i 2 år har
dragits med. Men min herr far, när han fick veta det,
tyckte han mycket illa därom och hade gärna sett, på
hvad maner han har kunnat bringa mig därtill, att jag
ville betänka mig och säja ja. Bruka han fördenskull
både onda och goda ord med mig, men det halp allt
intet; ty jag ville inte.

Kom så min herr far till mig och fråga mig, om det
var sant, att jag ville öfvergifva honom, och jag svarade:

”Ja, jag kan nu inte längre dölja, utan måtte
bekänna sanningen, att jag aldrig har haft i mitt sinne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free