- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
85

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1645

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inte heller knekt. Fördenskull bekymrar mig ingenting
Cruusens fästemö, antingen han har någen heller inte.
Men jag förstår: skall jag hafva honom, så får ingen
annan af oss ingendera, utan vi båda[1] [få hvarannan].”

Och blef fru Ebba så ond på mig öfver de sista
orden, att hon har måtta bitit mig, och mente helt och
hållit, att det var gjordt för hans skull, och sade
därtillmed, att om jag så skulle öfvergifva Sparren, skulle
en annan väl betänka sig till att begära mig, och hvar
och en skulle hålla mig för en ostadig och lättafärdig
jungfru, som inte håller någet ord, utan vispar först med
den ena och så med den andra. Därföre rådde hon min
herr far, att han inte skulle vara så from och låta mig
råda, utan han skulle man svara hvad han ville, så skulle
jag väl låta mig nöja, om jag ville heller inte. Ty det
står inte väl, att en jungfru skall veta, hvem hon vill ha.

Därpå jag svara: ”Hvad det vedkommer, att alla
skulle kalla mig lättfärdig, var jag inte rädd före, ty jag
hade ett godt samvet, att hvarken han själf heller någen
annan ärlig människa kan med skäl säja mig någen
lättfärdighet efter. Ty ingenting är mig kärare än min
ära. Men villa di fördenskull säja mig någet på, att
jag aldrig kan blifva kär åt honom — det mig är
omöjlig — [så få de göra det].

Och hölle jag det för en större lättfärdighet, om
jag lofva till att bli kär åt honom och bedroge honom
därmed och kunde sedan aldrig lida honom, utan älska
en annan mera än honom, det jag visst gjorde. Och skall
jag aldrig säja ja. Och så visst som Gud lefver, om
I än mot min vilja bringa det så vida, att vi sku stå


[1] Här är ett hörn af papperet bortrifvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free