- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
91

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1645

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Svara min herr far: ”Har hon det gjort och sagt?
Det är mig rätt ledt, att det icke har skett förr; nu läre
alla säja, att det är skedt för hans skull, efter Cruusen är
kommin ridandes på post ifrån Kalmar och är klockan
10 inkommin i staden i dag och har hälsat mig på
slottet. Och på stund kommer han hit och vill hälsa dig.
Få se man åt, huru di hälsa hvarannan.”

När min styfmor kom in, sade hon för Kirstin
Sparre, att han var hemma, och de andra svara, att det
inte var sant. Svara min styfmor, att far har hälsa
honom på slottet.

Och när jag hörde det, att de talte, fråga jag, hvem
som var hemkommin. Svara di mig, att det var min
fästeman. Men jag log och sad, om jag måtte få si den,
och bad ändtelig, att de skulle säja mig, hvem det då
var. Svara de mig, att det vore min fästeman Cruusen.
Men jag slog på näsan och förtröt, att jag så flitig
fråga därefter, och sade: ”Hvem, tro, oss båda har fäst?
Och det är väl att jag en gång får se min fästeman.”

Men när fru Ebba fick veta det, har hon så när
slagit mig; men jag har gärna gifvit mig till frids
därmed och akta det intet, först jag var af med Sparren.
Och begynte jag sedan till att blifva glad och tyckte,
att jag var i tridje himmel; men så hörde jag mången
skottkolf och förtretlig ord, men hvem jag hörde, så blef
inte Cruusens namn onämndt.

Och mötte vi honom samma dagen på gatan. Då
sade min styfmor: ”Där går er fästeman!” Då svara
jag, att jag inte ändå går mistom, om jag får honom.

Allt så blef jag af med min plåga. Och talte
Sparren ifrån den dagen aldrig ett ord, hvarken ondt
heller godt, åt mig. Men jag log däråt.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free