- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
94

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1646: jan.—juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har mått lefva. Ty jag fruktar, att du aldrig får någen
hugna af den dottren, ty hon är allt för elak och girig.”

Men Gud skall vara mitt vittne, att jag alldeles var
oskyldig däri och tänkte aldri på någet arf, utan hvad
Gud har villat ärna mig, det lät jag mig ock med nöja
och sköt det allt till honom, som alla arf skiftar, och
passte inte mer på, än han ville gifva mig.

Blef min herr far fördenskull mycket ond, det jag
ock intet undrar på, efter hon så måla ut det, och kom
han till mig och fråga hvad jag gjorde. Så sade jag,
att jag laga mat åt fru mor. Men han sade: ”Det du
lagar, det må svinen äta och du själf.”

Men han begynte till att banna mycke för min
girighet, det jag först log åt och mente det har varit skämt,
men så såg jag väl sedan, att det var allvar, och märkte
väl, hvadan det kom. Efter han förde desamma ord,
som jag hörde fru Ebba sade, visste jag väl, att hon
var orsaken till alltsamman. Ty gjorde de ord mig
af allt mitt hjärta ondt, och i synderhet efter hon har
kommit min herr far till att fatta di misstankar om mig,
att jag gärna har sett, att di alla har varit döda. Det
jag lell aldrig önska, ty jag ved den tiden inte sörjde
för morgondagen, utan lät hvar dag hafva sin egen
omsorg. Och när jag feck så mycke jag kunne kläda på
mig, att jag var väl klädd, så hade jag allt nog och
bekymra mig inte om mera; men det öfriga så väl som detta,
det lät jag allt min goda Gud sörja före och lät hvarken
rikedom heller fattigdom bekymra mitt hjärta och sinne.
Ty jag lefde i detta fallet alldeles utan omsorg och tänkte
på inte annat än min lek och huru jag kunde komma dit
jag fick vara glad. Hvarföre låg mig sådana obilliga
beskyllningar så hårdt på mitt hjärta, att jag inte kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halefverne/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free