- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
101

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1646: jan.—juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag har ock mitt stadiga hopp till honom; så vet jag,
att han läre inte heller förskjuta mig så.

”Elaka käringar spå mig illa, dem ger jag bocken och
hundana, ty jag har inte bedt dem spå mig hvarken ondt
heller godt, därföre aktar jag det intet. Ty jag kan
aldrig lida sådana skvallrekäringar i mina dagar, utan
jag vill säja: ’hvad Gud hafver mig unnat, det kan
hvarken skam själf heller hans sänningebud taga från mig och
inte någon annan heller, som unnar mig ondt, utan när
Gud vill, så får väl Bo skinnpäls och mera godt med’.

”Och bekymrar mig för den skull ingen elak och
gläder mig ej heller någen god spådom, utan jag lefver i
det fallet alldeles utan bekymmer. Och beder jag allena
Gud sörja för mig både i det fall och allt annat. Ty
jag vet och tror honom allena, att han kan vända min
tunga lycka när och som honom täckes; det jag ock, så
vida som Gud gifver mig nåd, skall jag låta mig nöja
med hans vilja i lycka och olycka. Och är jag nu lika
glad som jag var förrän jag hörde denna här
spådomen.”

Och blef hon väl vred på mig och bruka mun på
mig; men jag log så smått däråt och böd godnatt och gick
ut, lade mig i min säng till att sofva om natten. Och
sof rätt roligt till k. 9 och tänkte icke en gång på allt
det onda de spådde mig.

Men om morron hälsa jag godmorron och sade:
”Än jag, som har mycke roligare sofvit för min
fattigdom i natt än fru mor för sin rikedom. Och vill fru
mor tro, att jag inte har låtit förhindra mig ifrån min
ro, med allt det vi talte om i aftons.”

Och slet jag mycken förtret den tiden, den jag inte
all kan klaga; därföre jag fällte hemmelig mången

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free