- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
105

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1646: aug.—1648: aug.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att de ville be, att jag skulle få lof till att bli hos dem,
men inte som jag visste däraf, det de ock gjorde.

Men jag låddes, som jag inte gärna ville, utan
heller har följt med. Och lämnade min herr far mig inte
gärna kvar, men han tordes lell inte neka min mormor.

Blef jag fördenskull kvar hos min mormor, och
min herr far och styfmor drogo till Lifland.

Och min mormor drog till Tidön. Och min morbror
Erik följde oss. Då finge vi veta, att min
morbrorhustru, fru Anna Sture, var död.

I september drog min morbror Erik ifrån oss och
till Reval första gången till att bli gubernör. Vore vi
sedan ved Tidö till den 8 november. Då droge vi till
Stockholm.

Och dagen därefter ginge vi till fru Ebba
Leijonhufvud, och måste jag blifva kvar hos henne i några
dagar.

Och en afton sade hon, när jag låg: ”Nu är Cruusen
kommin den 11 ifrån Finland, och tror jag visst, att
I har sagt hvarannan till, efter I så lika komma i
staden. Säg mig nu, om du skall hafva honom?” Och
jag sade nej.

Så hade hon så mycket till att säja, allt det, som ondt
var, om honom, och så många namn gaf hon honom,
att jag blef rätt ledsen ved, ty jag ville gärna sofva.
Så svara jag på skälmeri, att hon inte skulle tala så illa
om honom; när jag finge honom, om hon inte tyckte
illa vara, att jag sade honom allt det? ”Ty hvem vet
om icke min lycka blir så god, att jag kan få honom
för någon annan, så blir er spådom om inte.”

Och blef hon så ond; jag visste det väl, för därpå
sade jag det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halefverne/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free