- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
107

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1646: aug.—1648: aug.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nog, om han skulle villa vara stadig, ty jag var rädd,
att han skulle betala mig, det jag har brutit andra emot.

Talte han mig nu strax den 20 november med
allvare till, det jag i förstone ingalunda ville höra heller
ock veta däraf; ty jag tyckte, att jag har slitit så mångt
förtretligt ord för hans skull, så att jag icke därföre
kunde älska honom. Gjorde jag honom i den tiden allt
det största harm och förtret, som jag nånsin visste heller
kunne upptänka. Och om jag inte annat kunne göra, så
grina jag åt honom, ty jag mente, att han därved skulle
bli förtreten och vända sitt sinne ifrån mig. Och har jag
aldrig kunna lida så mycket af en, som han led af mig,
ty han så hjärtelig högt älskade mig, att det halp inte,
hvad jag gjorde, utan därmed jag tänkte till att vända
hans hjärta ifrån mig, därtill jag bruka alla mina konster
som jag visste, därmed kom jag hans sinne mer till att
tänka på mig.

Och efter att han såg, att jag inte var så lätt till att
öf ver tala, utan jag var som di obändiga hästana, som i
förstone inte ville låta råda med sig, och för allt sådant
begynte han dess högre till att älska mig och satte sig i
sinnet, att han aldrig skulle vänna igen, förrän han själf
har bragt mig så vida, att jag älskade honom igen; det
som hölt mycke hårdt.

Begynte han nu så saktelig till att handla med mig
själf och bruka ingen annan därtill, hvarken den ena
heller den andra. Och handla han så länge med mig,
att innan jag själf visste ett ord däraf heller själf märkte
det, så hade han hela mitt hjärta inne, att jag inte själf
visste, huru jag kom därtill, utan märkte då, att Gud,
som har hvar och ens hjärta i sin hand, han vänder
det hvart han vill. Så gjorde han ock mitt, det som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free