- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
108

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1646: aug.—1648: aug.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var så hårdt och ostyrigt, att jag aldrig trodde att det
skulle bli bundit. Det var nu helt och hållit fångit.
Men så lät jag honom inte strax märka det, utan ställte
mig ändå en lång tid emot honom, som jag har gjort
förr.

Men sedan jag har varit en så lång tid så odygdig
emot honom, och jag likväl såg, att han var så stadig
och lät ingenting irra sig af mig, utan så högt och af
allt sitt hjärta älskade mig och utan all skrymtan
och inte akta, hvad han skulle lida för min skull, och
han hvarken för den ena orsaken heller den andra
begärade mig utan af blotta en oskrymtat och ärlig kärlek
emot min person, och att mitt sinne kom öfverens med
hans, att han därföre begärade mig, och det inte var
sådan torr och låpaktig[1] kärlek, som den förra min
fästeman hade mot mig, — och kunde jag då si, hvad åtskillna
är på en rätt kärlek heller den som är tvungen —; och
när jag såg allt sådant, kunde jag inte heller längre
dölja för honom, utan lät honom öfvertala mig så vida,
att jag ock älska honom igen. Och bragte han mig på
sistone igenom Guds milda Försyn, som alltid har haft
omsorg för mig och nu igenom detta tillfälle ville hjälpa
mig ifrån min barndoms vedervärtighet, och endels han
igenom sin egen stadighet och den stora oskrymtade
hjärtans kärleken, som han bar till mig, att jag


Anno 1647, den 20 februarie, förlofvade mig med
honom i Stockholm hemlig, att ingen visste däraf, i
min mormors hus i vår lilla kammar. Gud låte det vara
skedt i en god och lyckelig stund!


[1] Jfr Rietz, a a.: »låper» = dum karl; »låpa» = bära sig tafatt åt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free