Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1646: aug.—1648: aug.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han måste låta föra sig till Stockholm. Och di första
bud jag fick ifrån honom, så var det, att han var så illa
sjuk, det mig hemlig mycket högt bedröfvade, fast jag
inte tordes tala om det heller låta mig någet märka;
utan när någen sade åt mig, om jag inte sörjde, efter
han var sjuk, sade jag: ”Hvarföre det? Jag har inte
behof till att sörja min ena goda. Mister jag den ena,
jag får väl en annan igen.”
Men i mitt hjärta mente jag väl annat, ty Gud vet,
huru ondt det gjorde mig, efter jag visste att han af allt
sitt hjärta älska mig. Och jag gjorde honom detsamma.
Grät jag fördenskull mången hemlig tår, när andra
sofve, till dess jag feck veta, att han var bättre.
Men så snart han blef bättre, kom han till Tidö. Och
när han kom dit, var jag någet sjuk, det som inte var
honom liten sorg, men så blef jag strax bättre.
Och kom min moster dit med och tog mig i sin
kammar, att jag skulle ligga hos henne och inte i vår
kammar, ty hon gjorde sig fåfänga tankar, som aldrig kom
i vårt sinne, ty vi vore bägge för ärliga till att tänka
sådant, och älska han mig alltför högt därtill. Blef han
fördenskull så ond på henne och sade, att hon nu har
nog rådt om mig, och skulle hon nu inte längre inbilla
sig någet herrevälle öfver mig. Och begärde han inte,
att hon skulle akta mig, ”ty jag hoppas”, sade han, ”att
min kärste och jag inte annat skole taga oss före, när
hon är i sin kammar, än det som ärliget är, och vi gärna
villa låta alla se på, ty jag älskar henne allt för högt, att
jag skulle villa skämma ut den, jag själf vill hafva
heder af. Vet jag fördenskull inte, hvi I göra er så
beskäftig öfver henne. Och kan jag inte annat tänka, än
att I har själf måtta varit sådan, som I tänka oss båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
