- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
117

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1646: aug.—1648: aug.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sedan kom Anna Posse till mig och sade, att hon
skulle vara brud 14 dagar därefter, och jag svara: ”I äre
gammal nog till och annars har I länge nog varit
förlofva, så att jag inte vet, hvad er fattas, att I inte länge
sedan har hållit bröllop.”

Och fråga hon mig, om mitt bröllop skulle stå snart,
och jag sade: ”Jag kan inte veta, och — — —”

(Här äro tyvärr några blad borta ur manuskriptet.
Själfbiografien börjar åter på följande sätt:)


— — — nu, Gud ske lof, har gjort all deras spådom
till inte, och tackar jag ock Gud därföre.

Den 10 juli droge vi ifrån Stockholm till Sätuna,
och kom jag med min käre man den 11 första gången
till Sätuna. Gud gifve oss till lycka och låte oss med
hugnat få bo här tillsamman i många goda år, ditt
heliga namn till ära och oss båda till timmelig och evig
välfärd!

Den 14 kom min herr far och styfmor hit till oss
och droge hädan den 16; och den 22 droge vi ifrån
Sätuna. Gud hjälpe oss väl med all hugnat dit igen!

Den 23 komme vi till Stockholm, och då var reda
skeppet borta till Dalarön, som vi skulle till Tyskland på.

Och ville min herr far intet gärna, att jag skulle
draga ut med min man. Och när jag märkte det,
begynte jag till att gråta så bitterlig, när vi komme hem,
och sade åt min man, att jag aldrig tror, att han så litet
håller sin lofven, som han lofva både förr och när jag
om morgonen först kom till honom, att jag aldrig skulle
bli efter honom, där möjelig vore. Och nu är det väl
möjelig, att jag kan följa honom. Och där han ändtelig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free