- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
129

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1648: aug.—1649: nov.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han ville lämna mig där kvar. Men jag ville ingalunda;
ty jag sade, att jag må stå ut hvad jag kan, först jag
får vara hos er. Och rådde mig både furstinnan och
alla, att jag skulle bli kvar, men det var inte till att
tänka på, sedan till att tala om.

Och när vi har varit där i några dagar, var där
kapten Wingarten med 50 dragoner och en ryttmästare med
100 friryttare och ville till armén samt öfverste Platow
och ryttmästar Podewils. Och vore vi alla i ett följe,
Och medan vi vore i Leipzig, var jag på slottet. Så feck
jag se öfverste Wanke, som satt fången för det han ville
förråda kurfursten af Sachsen.

Den 16 ginge vi ifrån Leipzig med det parti, som då
var där och skulle till armén, och ginge till ett
adelmanshof om natten.

Den 17 ginge vi dädan och öfver Mulden ved Kolditz
i Meissen, hvarest är en mäktig hög brygga, och till en
liten stad, het Waldheim. Där låge vi om natten.

Och finge vi larm om natten af Svarte Nickel. Och
ryckte de strax ur byn. Och jag måtte ock ut med
om natten och i kareten, det som föll mig mycke ovant;
men det halp allt inte; jag måtte nu så taga till godo,
som det kom. Och när de såge, att di inte kunne falla
oss in, droge di af och gjorde inte mera larm af sig.

Den 18 om morgon, för dag, ginge vi ifrån
Waldheim. Och där ginge vi igenom en stor, stark ström,
som heter Zschopauflod. Och var där så djupt vatten,
att det stog rätt opp i säte på vagnen. Och min man
ärna sig till att gå genaste vägen åt Prag. Men medan vi
vore i vår marsch och komme till en liten stad, som het
Hainichen och de utur staden hafva fört ut åt oss,
att vi skulle äta middag där, kom där en boden med bref

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:51:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halefverne/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free