- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
137

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1648: aug.—1649: nov.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att min man ville bida i några dagar på andra sidan till
dess att di finge allt ställa i order. Men deras mening
var till att inte släppa oss öfver. Men min man förstog
strax deras mening och ville inte bida där, utan drog
den 3 öfver Tangern med regemente. Den 4 droge vi
till Stendal, och blefve vi för våra personer där
liggandes. Och regemente lades omkring Drömlingen i
vinterkvarter.

Den 7 februarie reste min man för sin egen
person ifrån mig ved Stendal och till generalissimus till
Nürnberg. Och fann han honom inte där, utan reste
efter honom till Kassel i Hessen. Och var jag
imedlertid allena i Stendal. Så vet Gud huru lång och sur
den tiden var, som jag satt allena; och begynte ock nu
till att bli så mycket tung, att jag inte orka någenting.

Den 20 kom min man hem ifrån Kassel och har då
fått åt mig bref till Erik Hansson om fritt underhåll,
så länge jag skulle ligga i barnsäng där i Wismar.

Den 16 marts följde min man mig ifrån Stendal.
Den 20 komme vi till Dannenberg. Och har furstinnan
ändtelig villa haft mig till sig, men jag orka inte, utan
jag bad hennes hofmästare, som var hos mig, att han
ville göra min enskyllan, efter han väl såg min
lägenhet, som inte medgaf till att mycke kläda mig. Och
har jag eljest inte skulla varit så ohöflig, att jag inte har
skulla akta på hennes furstliga nåd.

Och gick ock min man till henne och hälsa på henne
och gjorde min enskyllan.

Och ginge vi den 22 öfver Elben ved Dömitz
Schwerin förbi och åt Wismar.

24 [komme vi] till Wismar, och blef han där hos
mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free