- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
158

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men så betalte andra henne igen med samma mynt.

Öfver en fogde i Finland, Olof Jonsson, har hon
många och långa klagomål. Allt hvad han sänder öfver
är dåligt, säd och lin fullt med jordklimpar och smuts,
köttet och fläsket, så att ingen kan äta det, och vadmalet
och gråverket sådant, att ingen vill ha det, om hon
också skänkte bort det. ”Jag undrar, att I sådant slån i
vädret”, skrifver hon, ”alla förmaningar och intet
minnas, huru I förledne år blefvo förmanta till bättring,
utan må likasom med flit låta mer och mer se eder
motvillighet, det edra egna betjänter måtte bevittna, att
I nu intet hafven velat rätt mål eller vikt utgifva och
därföre kommen till korta både i mål och vikt.

”I måtten vara tämlig halsstarrig, att I inte blygas
sådant göra och låta ske, då I veten, att det skulle i min
egen närvaro framvisas.”

Någon hård matmor var däremot icke Agneta Horn.
På de egendomar hon fått efter morfadern är hon
mycket noga att bönderna få ha det som i hans tid, och hon
vill ej kräfva ut på de fattiga. Då hon får veta, att den
ofvan nämnde fogden i Finland förtryckte allmogen, tog
hon det illa. ”Dessförutan”, skrifver hon till honom 1667,
”märker jag, att I tagen eder före med straff och hårda
insägelser afskräcka bönderna ifrån att resa hit till att
föredraga, hvad dem kan vara af nöden och klageligen
att påminna. Detta är ett tecken till att I så handteren
dem, att I intet viljen det måtte för mig komma. Dock
bör I intet annorlunda handtera dem, än såsom I hvar
dag inför ögonen på mig voro, tänkjandes att en gång I
skolen svara för edert fögderi och huru I edra
jämnkristna handhafva. I kunnen ändå fullgöra edert ämbete och
ärligen tjäna både Gud och eder öfverhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free