- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
161

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Om Agneta Horn således kostade mycket på sina
barns utstyrsel, så var hon, tyckes det, lika mån om
deras undervisning. Med afseende på sin ende son
sörjde hon för att ”i hans späda ålder tillskynda honom en
sådan oppfostran och edukation, genom præceptorum
handledning, som hans härkomst likmätig var”[1].

Själf född och uppfödd i tysktalande omgifning,
söker hon äfven bereda sina barn tillfälle att tidigt
förvärfva färdighet i detta språk, som talades i en stor del
af det dåtida Sveriges besittningar. Hon ger
kommendanten i Stade Karl Henriksson Reuter i uppdrag att söka
skaffa en tysk hustru till sällskap åt hennes båda döttrar,
då åtta och tio år gamla, och han svarar den 2 mars
1662, att han skrifvit härom till en doktor i Leipzig.
Ehuru denne förklarat, att ”di villa så onödigt till
Sveriget för den långa vägen och helst för sjön skull”, har
han dock lofvat att anskaffa ”en god hustru” och sända
henne till Stade med marknadsfolket, som kommer
tillbaka dit från Leipzig vid fyra veckor efter påsk. Det
är således antagligt, att de båda små högvälborna
jungfrurna verkligen fingo sin tyska ”bonne” — såvida denna
moderna beteckning låter tillämpa sig på
sextonhundratalsförhållanden.

Fullt besked få vi däremot i samma bref om den
anordning Agneta vidtagit för sin trettonårige sons
räkning. Reuter skrifver nämligen, att han samtidigt med
brefvet skickar öfver till Sverige ”en god högtysk
pojke, som är af godt och förnämt folk i Frankfurt am
Main”; och han hoppas, att Agnetas son skall blifva väl
tillfreds med honom. ”Efter Ers Nåds herr son


[1] Ur Benzelii likpredikan öfver Gustaf Cruus 1692.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free