Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ebba igen, att hon kan komma hit till Hammarskog till
mig, förrän jag reser.”
Fru Agnetas hjälpsamhet och frikostighet lyser fram
mellan raderna i några skrifvelser från en viss Jakob
Andersson, hennes ”tropliktige tjänare”, uppsatta än i hans
eget, än i hans hustrus, Els Christiersdotters, namn. Els
Christiersdotter är fru Agnetas kommissionär i
Stockholm. En gång gör hon åtskilliga uppköp och skickar
ut det köpta med ”Nils kutsk”. En annan gång begär
hon för linneväfvarens räkning ”till den granna väfven
½ skålpund garn, så kunde det med det snaraste blifva
färdigt”. Fru Agneta synes hafva hyst förtroende för
henne, och hon å sin sida litar på den nådiga grefvinnans
goda hjärta. Då pesten gick i Stockholm hösten 1657,
skrifver hon den 4 september: ”Gud bättre, på Norrmalm
är sjukdomen mycket häftig, och Gud är oss här inne i
staden mycket nådig. Allenast på Tre kroner och tre
annerstädes i staden äre blefvene besmettade. Länder
fördenskull min ödmjuka bön till Eders Nåd, om
sjukdom[en] skulle taga mycket öfverhanden, att jag kunde
komma till Eders Nåd på en liten tid tillgörandes, så
länge den farlige sjukdomen velle stilla sig.”
Hennes man tackar några år senare i en
nyårsskrifvelse för den ”höga gunst och benägenhet”, som fru
grefvinnan ”låtit påskina” mot dem båda, nu senast
genom gåfvan af en slaktoxe. ”Jag hade väl”, skrifver
han ”många gånger åstundat, att jag hade fått afläggja
min pliktskyldighet och tacksamhet emot Eders
höggrefliga Nåd, men särdeles för Eders Nåds alltid myckne
besvär och min odristighet hade jag icke kunnat komma
till väga. Ej heller tör jag nu, som det sig borde, Eders
grefliga Nåd med många ord bemöda.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
