- Project Runeberg -  Agneta Horns lefverne. Efter Ellen Fries' efterlämnade manuskript /
164

(1908) [MARC] Author: Agneta Horn With: Sigrid Leijonhufvud, Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En god inblick i det mångahanda, som under de
senare åren af hennes lif upptog fru Agnetas tid och
tankar, lämna brefven från hennes kamrer i Stockholm
Gustaf Prosperius 1667—1668. De röra först och
främst tvisten med hennes styfmor, ”fältherrinnan”, om
arfvet efter Gustaf Horn. I oktober 1667 hade man
kommit så långt, att delningen af godsen skulle företagas,
då fältherrinnan och fröknarna plötsligt uppenbarade sig
i staden; ”och tå blef strax alltsammans omkullslaget,
så att de nu hålla på till göra nya uppsatt, men dem
hafva vi ännu till denna stunden intet kunnat få ut,
ehuruväl jag hvar dag 3 eller 4 gånger därpå fordrar och
manar”, skrifver kamreraren. En vecka senare var
sammanträde hos fältherrinnan för att ”jämka till lotterna”,
då underhandlingarna afbrötos, genom att motparten för
styfsystrarnas räkning framställde anspråk på två
tredjedelar af Agnetas morgongåfvogods. Den framstående
juristen Olof Arvidsson Thegner, som tyckes ha fört
Agnetas talan under den föregående processen, lugnade
emellertid Prosperius med en försäkran, att ”de skola
intet vinna, de må gå hvart de vilja”.

Motparten synes ha byggt sina förhoppningar för en
ny process på det inflytande, som den blifvande
fältmarskalken Nils Bielke, trolofvad med Agnetas äldsta
styfsyster Eva Horn, redan ägde. Följande sommar skrifver
kamreraren: ”Jag märker ... att de nu vilja försökja
upprifva hela handelen såsom ock kullslå förlikningen
och såväl hofrättens som kongens dom. Men alla, som
något förstå och höra det, de le däråt. All
förtröstningen står därpå, att herr Nils Bielke står mycket väl hos
Hennes Maj:t dronningen och förmenas kunna där
förmå hvad han vill.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halefverne/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free